Försökte kommentera det senaste inlägget men det gick inte. Tycker du har full rätt att skriva ut vad du gått igenom! Det är sjukt starkt av dig att sätta ord på det, för det finns knappt ord, det är så jävla hemskt. Hela världen borde få veta hur du blivit behandlad, dessutom efter den värsta händelsen i ditt liv. Jag vet inte själv hur det känns, kan bara föreställa mig. Men antar att det är en smärta som man inte ens önskar sin värsta fiende. Tänk vad bra karma du har efter detta, karman kommer ikapp M däremot. Stay strong ♥
Svar:Ja, på ett sätt är det lite som terapi att få skriva ut det jag känner. Det är sån konstig sorg, att både älska och sakna någon man aldrig träffat? Som mamma får man ett sånt starkt band till sitt barn direkt.. Som sagt, 3 månader har gått och jag gråter fortfarande över det flera gånger i veckan. Och mitt i all sorg, så fick jag mitt hjärta krossat. När jag behövde han som mest, fanns han inte där.. Nu i efterhand inser jag hur blind jag var, för att jag var kär. Hur många killar lämnar sin tjej samma kväll som hon har fått missfall, pga jag "drog ner hans humör". Ja, jag tänker inte skydda han beteende. Det enda jag skriver är ju sanning liksom? Sist blev det ett himla liv när jag skrev om han. Nu skiter jag i vilket. Jag har ingen respekt för den människan längre.Och förr eller senare kommer sanningen fram ändå. Bara att han redan har en ny tjej säger en hel del om honom. Tex om jag fortfarande hade varit gravid, hade han redan lämnat mig för en ny? Usch, vet inte vad jag ska säga.. Tack ♥ Ja, jag tror på karma. Han kommer få tillbaka, och jag hoppas att han kommer känna samma smärta som mig. Det är inte mer än rättvist.
Ammi