Jag antar att dom flesta har förstått att något väldigt jobbigt hände mig för ett par månader sedan. Jag har inte orkat skriva orsaken, men om ni har läst mellan raderna här på bloggen kanske ni har förstått.. Den 8:e november fick jag höra orden som jag inte önskar någon kvinna ska få höra, "det finns inget hjärtslag".

Mitt lilla barn fick bara leva sitt liv till vecka 12-13, innan gud bestämde sig för att hämta hem min lilla ängel igen.. Kanske kom han på att du var för fin för denna trasiga värld? Den värsta smärtan jag någonsin upplevt, var när jag låg där och väntade på svaret från läkaren. Han kollade på ultraljudsmaskinen i flera minuter, dom där minuterna kändes som en evighet. Sedan vände han sig om och kollade på mig med en speciell blick. Jag visste direkt vad den där blicken betydde, jag hade förlorat mitt barn. Mitt hjärta gick i tusen bitar, jag kunde inte sluta gråta. Smärtan jag hade i magen berodde på ett pågående missfall. En bit av mitt hjärta försvann när du försvann. Jag kommer aldrig förlåta eller förstå varför gud tog dig ifrån mig.. Men jag hoppas att du vet, att jag och din pappa älskade dig från dag 1. Och en dag kommer du och jag bli återförenade. Jag kommer få hålla dig i min famn, känna din lukt, leka med dig, pussa på ditt vackra lilla ansikte. Och du, kommer äntligen få kalla mig för din mamma. And I cant't wait. Jag älskar dig mer än ord kan beskriva, mammas älskade lilla ängel ❤️