Spegeln äter upp det positiva som hon ser, lämna mig i fred för jag orkar inte mer. 
2 fingrar i halsen och hostar upp mina problem, spottar ut skam och lever med den fiende, lever med en mattsvart känsla så vidrig men, det känns som döden knackar på när man är ensam.
Jag skär mig själv för att rymma ifån den känslan.
Tänk dig en massa människor som samlas runt dig och pekar ut alla dina fel som ett mönster, därför stannar jag hemma, låser in mig på rummet. 
Det känns lite tryggare världen genom mitt fönster.