Som rubriken lyder så sitter jag på bussen på G till helsingborg! Börjar bli lite smått uttråkad nu.. Resan tar ju lite över 3 timmar liksom. Men som tur är har jag en snygg soldat bredvid mig att vila ögonen på! (Haha ja, jag har en fetish på grönklädda män) Ska bli sååå mysigt att träffa syster och mina små favorit kids igen!! Har sån abstinens efter dom.. Och på lördag fyller Emma år. Så hon och hennes sambo ska ha 25-års fest, och det kan jag ju inte missa ;) Untz untz!

Rosa är tydligen det som är mest inne i vår! Det gäller inte bara på kläder utan smink också. Dock skulle jag aldrig kunna använda tex en rosa ögonskugga, haha! Kan sträcka mig till läppstift. (Använder typ bara nudefärger som ögonskugga samt läppstift) Så ett litet tips när ni ska förnya vår/sommar-garderoben, think pink ;) Allt på bilden hittar ni på nelly.

Påtal om shopping så köpte jag VÄRLDENS snyggaste outfit idag. Eller ja, topp och kimono i samma mönster. Skulle egentligen bara köpa en extra födelsedagspresent till Emma, meeeen så råkade jag hitta lite till mig själv med ;) Får visa er någon annan dag, idag är jag för trött!

Människor som inte har djur kan aldrig förstå kärleken man har för dom. Alltså åååh, vad jag älskar Dino och Theo!! Dom är familjemedlemmar liksom. Vad skulle vi göra utan er? Våra små älsklingar! Mamma och pappa är ju i thailand (FUUSK) Så då tar jag hand om dom. Såå mysigt!! Strax ska vi gå på en långpromenad, eller ja, lär få bära Theo när han inte vill gå mer. När han är nöjd så sätter han sig och VÄGRAR gå. Och om man försöker få han att gå mer, ger han massa bitchblickar. Haha, min lilla diva! ♥

Alltså jag är veeeeerkligen förälskad i marmor! Jag tycker det är så himla fräscht och fint. Dessutom är det ju otroligt modernt också. Måste springa in på panduro nästa vecka och köpa marmor-dikorplast. Den plasten ser faktiskt väldigt äkta ut! Och super lätt att klistra på. Funderar på att göra om en byrå jag har. Tror det kan blir riktigt bra! Kommer nog gå lös med plasten på många grejer, hehee.. Sedan får det nog bli en sväng till ikea och se om det finns något annat fint som man kan göra om. Älskar att hålla på och pyssla med sånt. Kan sitta i timmar! Det är verkligen en passion jag har :) Ska köpa lite sprayfärger med. Har en lampfot jag vill ändra färg på! Antingen guld eller koppar.

Kolla in det här sängbordet, såååå jävla fint!!!  Åååh, vill verkligen ha det. Tyvärr tycker jag det är lite dyrt. Närmare 5000.. Men så är det ju med marmor.

 

"I thought of you and closed my eyes, and prayed to God today.
I asked: what makes a Mother.

And I know I heard him say:
A mother has a baby.

But, God, can you be a mother,
when your baby's not with you?

Yes you can, he replied,
with confidence in his voice.
I give many women babies,
when they leave is not their choice.
Some I send for a lifetime,
and others for a day.
And some I send to feel your womb,
but there's no need to stay.

I just don't understand you God,
I want my baby here..

He took a breath and cleared his throat,
and then I saw a tear.

I wish that I could show you,
what your child is doing today,
If you could see your child smile,
with other children who say:
We go to earth and learn our lessons,
of love and life and fear.
My mommy loved me oh so much,
I got to come straight here.
I feel so lucky to have a mom,
who had so much love for me.
I learned my lessons very quickly,
my mommy set me free.
I miss my mommy oh so much,
but I visit her each day.
When she goes to sleep,
on her pillow's where I lay.
I stroke her hair and kiss her cheek,
and whisper in her ear.
"Mommy don't be sad today, I'm your baby and I'm here."

So you see my dear sweet one,
your children are ok.
Your babies are here in my home,
they'll be at heaven’s gate for you.
So now you see what makes a mother.
It's the feeling in your heart.
It's the love you had so much of,
right from the very start."

Jag var ju och gjorde mina naglar igår. Är suuuupernöjd! Körde på ganska långa nude och guldglitter naglar. Det är ändå jävligt safe, inte alls svårmatchat. Haha var så kul, var 2 juggar som jobbade där, så vi snackade massa om serbien osv. Den ena kunde även fixa en plats till mig på en språk-kurs! (Vill lära mig serbiska) Så himla snälla, kommer absolut att gå tillbaka till det stället, hihi!

Äntligen är dom här snyggingarna mina! Sist jag skulle beställa skorna så la jag dom i kundkorgen och fortsatte att kolla runt på sidan. Och när jag väl var klar och skulle betala allt, då hade ju någon självklart tagit dom ifrån min kundkorg. Dessutom var det sista paret i min storlek.. Så jag blev ju lagom glad, haha. Men jag gav mig inte! Var inne på nelly varje dag och tillslut kom det in i min storlek igen, då var jag snabb som attan och klickade hem dom! Så jäkla fräscha!!

Jag har fått sååå fin respons för mina personliga inlägg. Det är många som har hört av sig till mig för att ge pepp och stöd. Taaaack, det värmer i hjärtat ♥ Jag valde att öppna upp mig för det behövdes komma ut innan jag exploderade. Jag ville att folk skulle förstå varför jag har varit som jag varit den senaste tiden. Vissa dagar har jag bara gått upp ur sängen, druckit lite vatten och sen lagt mig i sängen och sovit bort resten av dagen. Och andra dagar har jag inte sagt ett ord, bara varit allmänt otrevlig och osocial. Men som sagt, jag har inte varit mig själv.. Dom flesta bloggare struntar i att öppna upp sina hjärtan och skriver istället bara om det glamourösa i sina liv. Personligen så gillar jag att läsa både och. En blandning av mode, shopping och tankar. Vi är ju trots allt inga robotar, alla har sin skit. Vissa har mer, andra har mindre. Och jag tror att det är bra att öppna upp sig. Kanske kan man hjälpa någon annan? Bloggen är min dagbok och en slags terapi.

Som ni vet är ju jag är ju en väldigt spirituell människa, jag älskar allt som har med andra sidan att göra. Jag har fått lära mig att man ska försöka "vända" allt negativt till något positivt, för att nå dit man vill, och för att må bättre. Men hur i helvete skulle man kunna vända ett missfall till något "positivt"? Det går ju inte. Däremot kan jag kanske försöka "förstå" varför det som hände, hände.. Om vi säger såhär, att jag fortfarande hade varit gravid.. Då hade jag snart varit i vecka 30, tror jag.. Hade min dåvarande såkallade "pojkvän" redan lämnat mig för en annan? Ja, förmodligen! Då han redan har en ny, haha.. Jag tror helt enkelt att gud/universum/någon större makt, you name it. Valde att ta tillbaka min lilla ängel för att istället ge mig honom när jag har en riktig man vid min sida. Någon som kommer stå vid min sida i vått och torrt. 

Idag är förövrigt en såndär dag då jag längtar efter Lucas och Julie, SUPER DUPER MYCKET!!!! Hihi, åh gosisar. Jag skulle göra allt och lite till för dom! Vet faktiskt inte om den kärleken jag känner för dom är normal? Jag älskar verkligen dom ungarna som om dom vore mina egna. När jag har mått som värst och bara velat skjuta mig själv. Då har jag tänkt på dom, och även om jag sitter med tårar rullandes nerför mina kinder lyckas dom alltid få mig att le. Bara tanken på dom gör mig helt varm. Om ni bara visste hur mycket lycka och kraft ni ger mig. Ett par veckor efter mitt missfall, så satt jag och Lucas och kramades i soffan och påtal om ingenting säger han "Kusinen är död nu.. Den bor i himlen. Men jag kanske kan vinka till den?" Älskade lilla unge, kusinen vinkar tillbaka till dig ♥

Hur personlig får man vara i sin blogg egentligen? Är det smart att skriva ut allt på internet? Kanske inte.. Men om det är något som får mig att må bättre, är det just när jag får skriva av mig. Varför skulle inte jag få skriva om vad jag vill? Detta är dock det sista personliga inlägget på ett bra tag. Men det är några grejer jag vill ha sagt innan det. Tex det här om mitt missfall, jag ville så gärna skriva om det. Men jag orkade helt enkelt inte, jag ville inte att alla skulle veta det. Det gjorde så ont att bara skriva ordet missfall.. Det räckte med att min familj och mina närmsta vänner visste om det. Men tillslut insåg jag att det inte spelar någon roll över hur många som vet det, för jag tänker på det varje dag ändå. Och det är inget som jag ska skämmas över. Hela världen får gärna veta att jag har en liten ängel i himlen! Missfall är tyvärr ett ämne som är lite tabu att prata om.. Missfallet är verkligen det värsta som någonsin har hänt mig, det går inte beskriva känslan. Enligt forskning visar det sig att sorgen som en mamma känner vid ett MF, är exakt samma sorg som att förlora någon nära familjemedlem. Och det är helt sant, jag trodde inte man kunde vara så ledsen och förstörd.. Men när min lilla ängel försvann, försvann en del av mig. Jag känner mig liksom inte hel längre. Ni som har gått igenom samma helvete förstår vad jag menar.. För såfort du ser det där plusset på stickan, börjar du älska det lilla livet i magen.

Min mage växte väldigt fort, så i vecka 12 hade jag redan en liten kula. Jag hade såna sjuka cravings på juice, speciellt apelsinjuice. Jag drack flera liter om dagen, haha. Och både jag och M var säkra på att det var en liten pojk. På något konstigt sätt visste jag det bara? Han skulle få heta Matteo ♥ Det hade jag redan bestämt. Och dessutom var det de enda namnet jag och M var överens om. Mina vanliga jeans var bara ett minne blott, jag fick använda gravid-jeans redan då. Och på jobbet så förstod nästan alla att jag var gravid. Samma kväll som jag låg och kollade barnvagnar fick jag en konstig värk i magen, sprang till toaletten och jag såg blod.. På akuten visade det sig att det var det som inte fick hända.. Läkaren som konstaterade att det var ett missfall är den känslokallaste människa jag någonsin träffat. För honom var det bara en dag på jobbet, men för mig, så raserade hela min värld. Jag minns inte så jättemycket ifrån när jag satt där, jag var i sån chock. Men jag kommer ihåg att läkaren sa något i stil med "Ja, du säger att du inte har mått illa under graviditeten. Då borde du förstått att något var fel. Om en månad är det bara att göra ett nytt försök. Hej då" Och där satt jag, helt förstörd, helt jävla tom. Mitt barn var dött. (Dessutom behöver man inte må illa under en graviditet, varken min mamma eller syster har gjort det under sina graviditeter. Så att säga att jag borde "förstått" att något var fel, är bara sånt himla tjänstefel. Som om jag inte mådde dåligt ändå?)

På lördag har det gått 3 månader sen missfallet. Hur jag mår idag? Jag gråter fortfarande över det, det är jobbigast om nätterna. Då kommer alla hjärnspöken och minnen fram. Jag får ta ångestdämpande när det är som värst. Det sägs att allt som händer, händer av en anledning. Och ja, jag tror faktiskt på det. Pappan till barnet, min såkallade dåvarande "pojkvän". Han lämnade mig 3 dagar efter missfallet. Yep, ni hörde rätt, 3 dagar efter! Och varför han gjorde det? Ja, mitt i all sorg fick jag för mig att skicka en relationsförfrågan till honom på fb. Det var liksom min "tröst" över att jag inte hade förlorat allt, att jag fortfarande hade killen som jag älskade vid min sida.. Meeeen, den förfrågan ignorerade han och tyckte vi kunde börja dejta istället? För att allt hade gått så fort? Gå ifrån ett förhållande till att börja dejta..? Kan även tillägga att samma kväll som missfallet var, åkte han till halmstad och festade med sina kompisar istället för att vara med mig. Han klarade inte av att spendera den kvällen med mig, pga att jag var så ledsen och grät hela tiden. Fick även höra att jag var en "bitterfitta". Som tur var kom min älskade mamma på direkten, så jag fick gråta ut hemma hos dom ♥ Och för någon dag sedan fick jag reda på att han har en ny flickvän! Hahahaha, vet inte om jag ska skratta eller gråta? Som sagt, inte ens 3 månader har gått.. Skönt för dig att du orkade gå fort fram och gå ut offentligt med detta förhållandet iallafall :) Jag har ALDRIG någonsin blivit så sviken och sårad i heeela mitt liv. Vart var du, när jag satt hemma och kände hur något stort började komma ur mig, jag fattade direkt att det var fostret. Jag satt där med VÅRAT lilla barn i mina händer.. När jag behövde dig som mest, festade du och skaffade en ny tjej istället. Och M, om du skulle läsa detta. Så jo, detta är sanningen. Vet att du har berättat en helt annan story för dina nära. Var ärlig istället? Var man nog att stå upp för dina handlingar. Allt det där du sa till mig, att du kunde se en framtid med mig, att vi skulle flytta ihop och blabla. Allt det var bara skitsnack ju? Jag vet faktiskt inte vad jag ska säga, mer än att du är den falskaste människan jag någonsin har träffat och jag har aldrig känt mig så lurad. Jag hoppas för bådas skull att vi aldrig ses igen. Du messade och ville träffa mig på nyårsafton. Du sa alla möjliga gulliga grejer, och jag gick på det.. Du sa att jag var den ENDA du ville kyssa och spendera 12-slaget med. När vi träffades sa du till och med att du älskade mig?! Och nu har du en ny flickvän? Hahaha fyfan, dra åt helvete.

Och till min älskade familj och vänner vill jag bara säga TACK, TACK, TACK! Min familj har varit ett sånt stort stöd, jag bodde hos mamma och pappa ett tag efter allt. Orkade inte ens gå upp ur sängen eller äta. Vet inte vad jag skulle gjort utan er? Jag skulle aldrig klarat all denna sorg och depression utan erat stöd. Jag älskar er mer än allt. ♥