Kommer vara så skönt när allt är påskrivet, har hatat skolan sen jag började 0;an. Efter första klass ville mina lärare att jag skulle gå om för jag vart så "trög" eller något, haha. Men som tur är har jag en mamma som som vägrade det.

Iallfall, redan då började mitt "skol-hatande", ingen lärare förstod mig, alla trodde bara att jag struntade i vad dom sa. Vilket inte var sant, jag gjorde mitt bästa och lyssnade exakt lika mycket som dom andra, om inte mer!

Men jag blev utredd senare och det visade ju sig då att jag hade konsentrationssvårigheter, NEHE?! + jävligt dåligt minne, vilket gör att jag glömmer nästan allt som rör sig om skolan.

Ända fram till 9an fick jag verkligen kämpa, saker som var jättelätt för alla andra, var 1000 gånger svårare för mig. Vilket ingen fattade.

Och matten, den ska vi inte ens snacka om, gick ut med IG (dock mitt ända IG, dom andra var faktiskt riktigt bra )i det. Vilket jag har fått svar på senare, jag har med all säkerhet 'dyskalkyli' Vilket betyder ungefär att jag är sifferblind. Om någon kunde sagt det till mig när jag var mindre, då skulle allt varit mycket lättare för mig.

Jag har hållt det här inom mig, för jag inte ville bli tolkad som något "särbarn" Och jag mådde så sjukt dåligt av det. Men nu, nu skiter jag i vilket. Vill folk tycka det, varsågod! :D För jag orkar faktiskt inte bry mig längre, har alltid tänkt på vad alla andra ska tycka. Men nu? tsssss, I was born this way liksom ;) Sååå fuck off :*

Jag och min underbara kvinna i fredags ♥ (haha på min haka)