Vaknade idag av sån jävla smärta i mina ben, kunde knappt röra mig.. 300 mg tramadol senare och jag kan gå utan att gråta. Hatar den här jävla sjukdomen.. Var ute i lördags och självklart råkade jag trilla (haha..) Så mitt ben är helt blått, och med den här jävla sjukdomen blir min smärta dubbelt så mycket värre än för en frisk människa. Mina nerver är betydligt mer känsliga än någon som är frisk. Dom skickar signaler till min hjärna 24/7 att jag har ont, vilket gör att jag har ont heela tiden. Önskar att det pratades mer om fibro, så folk förstod vilken jävla fittsjukdom det är.. Aja, i övermorgon ska jag göra mina naglar. (ÄNTLIGEN) Dom är kaos nu.. Och på torsdag har jag tid för läpparna! Dessutom ska jag shoppa med Becca före och sen ska hon hänga med mig till klinken. Alltid roligare med sällskap när man sitter där och plågas ;) Äsch, vill man vara fin får man lida pin.

Annars så sitter jag och lyssnar på lite djup musik och funderar på livet. Tror ni att allt som händer oss redan är bestämt? En kompis till mig sitter häktad. Och jag kan verkligen inte sluta tänka på honom.. Jag vet inte hur långt hans straff blir. Men flashback hade skrivit om honom, och enligt dom var det minst 6 år för hans brott.. Det gör så jävla ont i mig. Även om han höll på med dåliga grejer, så är han verkligen en så fin människa. Han är en av dom få som jag faktiskt kunde öppna upp mig för. Han förstod och lyssnade, vi är så lika mentalt. Lite som en storebror. Jag hoppas och ber till högre makter att han ska få så lindrigt staff som möjligt.. Tänker åka och hälsa på när jag vet vilken anstalt han kommer sitta på ♥